Nu är det natt.

Och jag kan inte sova på grund av min fot. Den värker ännu. Fast jag har fått värkmedicin. Det hjälper bara lite. Till slut fick jag tag på min man och berättade allt för honom. Och han var så gullig, så han tog ledigt från arbetet. Han har fortfarande semesterdagar kvar att ta ut. Och kompledigt också. Han ska vara hemma hela nästa vecka också. Sen ska jag väl klara mej själv hoppas jag.

På måndag ska jag till lasarettet och gipsa om foten. Jag ska få en klack så jag kan stödja lite på den. Men kryckorna får jag ha en tid till. Gud vad det är jobbigt. Har aldrig haft någon fraktur tidigare. Inte brutit något. Så jag har aldrig förstått riktigt hur ont det verkligen gör. Men nu vet jag. Jag har också fått någon medicin att sova på, men jag är lite tveksam. Är inte van att ta medicin. Då är det väl bättre att sova när jag somnar. Sen spelar det ingen roll om det är på dagen eller natten.

Ja, så här får jag gå i 6 veckor minus ett par dagar.

Det värsta är att jag inte kan vara i farten. Alla som känner mej vet det. Och de fattar att jag lider av att bara sitta still. Jag brukar ha tusen saker i huvudet som jag vill göra. Några tycker till och med att jag är lite jobbig. Men det är sådan jag är. Och nu kan jag knappt gå på toaletten själv. Det är svårt att lära sej gå med kryckor. Men de jag har är inte som på bilden. Det är handtag på dom och sen går det nästa runt nedre delen av armen. För på bilden, sådana hade de förr i tiden, kom jag ihåg.

Min man är ute och försöker få in våran katt. Så han kommer väl snart in igen. Det blir sena kvällar/nätter nu. Men det tar vi igen sen när jag blir bra igen.

Är sugen på något gott att äta. Men klockan är snart halv ett och det är kanske för sent att kika i kylskåpet. Men nattamat är inte dumt det. Och nu, kom min man in och sa att han också var sugen på något. Och kissen kom in också.

Så nu gick mannen ut i köket och skulle fixa till något till oss.
Vi bara äter och äter. Men gott är det. Och varken min man eller jag är tjocka. Jag är väl lite mullig, men det har jag varit sedan jag var barn. Och jag har inte gått upp något i vikt sen jag var 20 år. Så jag tror inte det är så farligt. Vi lever bara detta livet och då kan man väl unna sej lite gott. Tycker jag.

Nu ska jag sluta. Och, för er som är vakna ännu, önskar jag God natt!

På återseende!